Ok skulle ju inte fega så får bita i det sura äpplet!

Panik o ångest ja det kan man ju säga! Varför är det alltid så tabubelagt att prata om kvinnans vikt?
Vi kvinnor pratar ofta med varann om vikten men vi talar aldrig om för varann vad vi väger, har ni tänkt på det? Vi kan gärna säga hur många kilon vi behöver gå ner i vikt men aldrig talar vi om vad vi faktiskt väger.
Ok lovade att jag inte ska fega och det tänker jag inte göra heller........
Onsdagar kommer hädanefter att bli min invägningsdag, mätning varje vecka.
Mitt slutmål är 60 kg. Vill se ut som den dagen då jag gifte mig och kände mig i full harmoni med min kropp o själ.
Ok,ok,ok, här kommer det:
Vikt 12 Januari 2011 77,8 KILO!!!
Byst:85 cm
Midja: 92cm
Höft: 108 cm
Lår: 62 cm
Hallo fattar ni? väger idag 5 kilo mer än maxvikten av någon av mina 2 graviditeter!
Hur är detta möjligt att öka 17,8 kilo i vikt på 4,5 år?
Jo jag vet var svaret ligger såklart när denna kropp slutar att träna och fortfarande stoppar i sig samma kalorintag som vid träning ja då funkar helt enkelt inte.....
Det har funnits en del olika anledningar till varför jag inte har lyckats att hålla fast vid min träning under 2007 och 2008 var jag väldigt mycket sjuk av luftrörskattarer, halsflussar, bihållsinflammationer som avlöste varandra hela tiden och varje gång jag började att träna igen så blev jag sjuk. Det var också då jag la av med min Fotboll och innebandy karriär :)
Tror i dax läget att jag under denna perioden öppnade min träning rent för hårt , men what the fuck! hallo jag har väl sprungit milen så många ggr och haft så bra kondis då borde ju det funka direkt eller?
Nä det gör ju inte riktigt det, tyvärr. Men man vill mer än vad kroppen klarar av helt enkelt.
Under 2009 kom jag också igång bra med min träning men blev därefter åter igen väldigt sjuk under hela våren och hela sommaren vilket resulterade till slut i att jag fick operera bort min livmoder.
Så 2010 kom jag också igång bra med min träning men som vanligt när crossäsongen sätter igång så avslutas min träning och man är tillbaka på ruta ett igen.
Resultatet blir en väldigt ond cirkel och man mår ju inte heller så psykologiskt bra av att bli tjock.
Men faktiskt den enda som kan göra ngt åt det är ju jag, ingen annan och det finns inga ursäkter ens.
Mitt liv är mitt och bara mitt!
Så tänker inte sitta och tycka synd om mig längre och inte ta tag i saker o ting, nu jäklar rent ut sagt!
Min strategi är att starta igång min träning lite mjukare denna gång för att sedan öka den i stället och enligt 30 dagars boken så ska man göra det också då man går igång på GI då kroppen behöver den hjälpen för att ta hand om den stora omställningen att inte få några kolhydrater. Och när crossäsongen drar igång så fick jag ett väldigt bra förslag på min facebook sida igår att det finns säkert fler crossmorsor som vill hänga med på en runda i depån, skog eller mark :) Kanske kan va ngt?
Det är ju också viktigt med de små delmålen under denna resan så när SM premiären drar igång i Vissefjärda så ska denna kropp vara under 70 Kg strecket iallafall :D Tror mer på den långsamma viktnedgången än den snabba.
Hoppas att ni får en härlig dag :)
Crossmorsan